Alkohol

Igår hade jag en sådan där underbar kväll. Fina vänner, tjejprat i massor, Clarion Hotel post med grym inredning och lite bubbel (3 glas) och en avslutande strawberrydaquiri.

Jag hade bestämt mig för 3 glas, antingen prosecco eller torrt vitt vin. Det blev 3 glas spumante, GOTT! Jag var på väg hem...men lyckades väldigt lätt att bli övertalad att ta ytterligare ett glas, det blev en daquiri, lite vitaminer är ju aldrig fel :-).

Kvällen var som sagt grym, morgonen i morse, inte like grym.

Jag har ju en samtalspartner som jag pratar om mig själv med och mina och andras alkoholvanor och vi har kommit fram till att 3 glas är nog för mig. Igår stannade jag inte där men borde gjort det. Skuldkänslorna väller över mig "Varför sabbade jag mina fina viktnedgång?" "Är det kört nu?", men jag skall tänka att idag är en ny dag med nya möjligheter och nya val att göra.

Sallad och kyckling till lunch idag och ikväll thaimat orkade inte riktigt få i mig frukost i morse. Kunde ju inte låta bli att väga mig i morse för att få svart på vitt att jag syndat (-0.6kg) sen igår visade vågen. Jag vågar inte tro det, men känner att jeansen sitter lite lösare än vanligt.

Summa summarum: 3 glas räcker nog framöver, ny dag = nya möjligheter, ge aldrig nyckeln till Julia (då kastar hon in den i brevinkastet innan hon låst upp)

Att kommentera min inlägg

Hejsan

Har fått många frågor av er som läser varför man inte kan kommentera. Jag har själv kommenterat utan att logga in, det gäller bara att kryssa i anonymrutan som kommer upp. Man kan välja mellan att kommentera via ett googlekonto, namn/url, hemsida eller anonym. Kommentera som anonyma och skriv ert namn i kommentaren.

Jag blir ju grymt glad om ni kan hjälpa mig, kommentera och komma med tankar och pusha mig när det känns jobbigt.

Jag skriver för mig själv men hoppas också att någon därute läser mina inlägg. Så snälla testa och se om det funkar!

Puss på er

Totalkaos

Alltså, jag fattar varför man tar till lite choklad när ungarna har somnat. Klockan är nu ca 10:40, Oscar har ett tantrum som inte är av denna värld och min första tanka var "Fan vad gött, om en timma sover han och då kan jag slänga mig framför tvn med lite gotta och njuta av lugnet". Jasså inte det? Fick man inte göra dåligt till sämre? Varför inte? Det är ju så jävla skönt att ha NÅGOT att se framemot när ungjäveln aldrig kan hålla käften.

Snor, slem, äckel, bajs, luktar illa och bara skriker. Så skulle jag vilja beskriva mitt ena barn nu.

Åhhh...jag vill belöna mig med något! Tur att jag snart skall äta lunch! Jippikajey mother f:er

Ny vikt

Midsommarhelgensfirande och gårdagens kalas till trots visade vågen 106,6 kg idag. Detta betyder att det bara är 1,6 kg kvar till min massage från Hagabadet *längtar*. Jag är stolt över mig, om jag tittar tillbaka på det senaste året så kommer jag inte ihåg att jag vägt så här "lite" någon gång. Jeansen har börjat sitta lite lösare inbillar jag mig och jag ser på mig själv med stolthet i blicken just nu! Heja mig, för det här är jag värd.

Har redan börjat spåna på nästa mål som skall vara satt till 100 kg! Då skall jag köpa och frakta hit ett piano, för det är jag värd.

Vikten av att hitta andra belöningar än godis/mat

Satt och pratade med en kompis häromdagen och vi började prata om hur man efter en jobbig dag väljer att belöna sig själv med godis/glass eller annat gott. "För det är jag värd", intalar man sig själv. Men egentligen är det ju tvärtom, din kropp är inte alls värd det här, jag är inte värd att stoppa full med skit. En dålig dag avslutas alltså med ännu mera dåligt.

Nej! Förändring måste ske!

Jag måste hitta sätt att belöna mig själv, men inte genom mat/godis. Har jag haft en jobbig dag kan jag unna mig de där extra 10 minuterna för att skrubba fötterna. Jag kan unna mig att gå till biblioteket och låna nya böcker. Jag kan unna mig att köpa nya kläder eller saker till hemmet.

Jag skall verkligen försöka att tänka på detta en dålig dag behöver inte avslutas ännu sämre!

Hoppade upp på vågen

Hoppade upp på vågen efter midsommarens alla festligheter. 0.6 ner, me happy! Nu gäller det att hålla i detta. Skall försöka mig på en promenad i morgon tisdag när ungarna somnat i Kungsbacka. Lite mage och rygg på onsdag kanske?

Midsommar

Ja då har vi varit och firat midsommar i dagarna tre med underbara, fantastiska människor, mycket gott att äta och dricka.

Den här helgen var ju inte riktigt bra för min viktminskning men jag gjorde mitt bästa vad gäller maten. Tårtan och godiset fick vara. Jag åt kyckling istället för korv. Tog potatissallad så att jag blev mätt (vinegrettesallad självklart). Till frukost åt jag fil och en knäckemacka.

På själva midsommaraftonen blev det en del dricka, öl, vin och snaps, men midsommardagen fick enbart nöja sig med två glas rosé.

Jag vägde ju mig precis innan vi åkte och hade då gått ner 0.9 kg. 108,4 kg. Jag kunde ju inte hjälpa att gå runt på midsommar och tänka "Här kommer 108 kg, make way!" Usch, det är ganska jobbigt att tänka så faktiskt. Jag bryts ner, lite i taget. Bit by bit.

Men vet ni vad jag vågade? jag vågade visa mig i baddräkt och hoppa i plurret. Någonstans är det lite lättare att acceptera att jag ser ut som jag gör när jag vet att jag gör något åt det. Är det konstigt? "Jo, jag vet att jag ser ut som en flodhäst men jag jobbar på det".

Nu kör vi på! En vecka av kalasande framför oss. På onsdag fyller farmor år och på torsdag skall vi ha hit Julias kompis på hennes födelsedag och bjuda på tårta. KAFFE KAFFE KAFFE är bra, har jag hört :-)

Motion och hur jag tänker

Motion är bra. "Bättre att äta lite halvkasst och motionera regelbundet än att äta väldigt strikt och inte motionera", sa en god vän till mig häromdagen. Ja, jag förstår. Jag tycker om att träna. Är lite rädd för att visa mig i tighta träningskläder dock (vilket är det enda jag äger). Jag tänker att jag skall vardagsmotionera de flesta dagarna jag kan. Jag har köpt en cykel och med den cyklar jag fram och tillbaka till stan och kompisar, då jag har möjlighet. Julia kan också cykla nu så det är bara att langa upp Ogge i cykelstolen och dra ut på äventyr. Faktiskt, svårare än så behöver det ju inte vara under sommaren.

Men så kommer vi till de dagarna då jag inte kan/hinner eller vill. Som idag. Jag skulle kunna sätta Oscar i vagnen och köra en riktig runda nu på förmiddagen, men min rygg håller på att ha ihjäl mig. Istället skall jag välja övningar hemma som stärker bålen. I gårkväll fick jag tips av Rickard och när Oscar sover så är det jag och en pinne. 3 x 10 Crunch åt vardera hållen samt 10 rygghävningar i 3 sekunder med e pinne (?) funktionell träning kallas det tydligen :-) Detta gör jag två gånger idag. Framförallt för att stärka min rygg som är kaputt.

Längre fram vill jag gå tillbaka till passen. Har lovat min chef på F&S att jag skall börja köra ett pass i veckan efter jul, så under hösten kommer jag att ha gratis träningskort på F&S för att träna upp mig. Anna Hällegårdh då är det du och jag!

Caroline tipsade om intervallträning, 10 min uppvärmning, 20 min upp och ner för en 100-metersbacke och sen avsluta med 10 min nedvarvning. Jag hoppas att du drar med mig någon dag.

I need this, I'm worth it, jag förtjänar detta!

Mat och hur jag tänker

Jag fick frågan häromdagen "Hur tänker du kring mat?". Det är svårt att bena ut, jag menar jag kör ju varken lchf eller viktväktarna den här gången.

Jag vill till en början skala ner mitt ätande. Sötsaker, kvällsmacka, morgonmacka, fika etc. Det är etapp ett. Jag skall dricka mycket vatten. Minst 1 liter om dagen. Försöka äta långsamt och alltid försöka ha sallad/råkost till maten. Jag har ju shape up appen. Den är bra att ha som stöd i ryggen när man undrar om det är värt att käka vissa saker.

Vi får väl se hur det här går. Jag hoppas på nedåt. Det kanske tar ett tag för kroppen att vänja sig. "Hej, vad fan håller du på med nu?" känns det som den tycker ibland.

Det värsta tycker jag är att äta borta. Är man hemma så kan jag med lätthet slänga ihop en kesosallad eller kycklingsallad, men borta, där vet man inte vad man får. Som idag, jag skall till Maria H. Jag får försöka ta mindre mängd, pyttelite sås och definitivt ingen efterrätt. Bara kaffe!

Idag så äter jag t.ex. yoghurt med havremüsli till frukost, keso och skinka och grönsaker till lunch och middag hos Maria. Eventuella mellanmål måste också in. Kanske en frukt vid mellis och en avokado ikväll?

Att kommentera

Fick en fråga idag angåenda att kommentera. Självklart blir jag superglad om ni kommenterar, läser  det jag skriver och peppar, boostar och kommer med idéer.

Tryck på inga kommentarer och välj att kommentera som anonym så borde det gå!

Varit på Julias avslutning på förskolan nu. Barnen fick korv och bröd, jag tog kaffe och tårta men delade tårtan mellan barnen. Sen var det dags för middag på stående fot. Jag hade tänkt att vänta med middag till jag kom hem eftersom vi skulle till min kusin direkt efteråt, men jag pallade inte. Delade en korv och mosbricka med Oscar. Lämnade i o f s halva moset till Rickard. det finns bättre alternativ det vet jag, men jag hade utrymme får det i min kalorier plus att jag cyklade till och från stan idag så jag tänker inte gräma mig.

Så småningom (kanske ikväll) skall det komma in lite mått och så på mig. När vågen inte vill visa nedgång så kanske måttbandet vill?

Vänner som stöttar

Tidig kväll i går spenderades med Caroliné & Jenny i slottskogen. Två helt underbara människor som boostar mig med energi varje gång jag träffar dem. Framförallt i mammarollen/samborollen. Det är fint med sådana människor, som så öppenhjärtligt bjuder på sig själva. Vi förstår att det finns inget som heter perfekt. Folk mår inte bra av att lyssna på ditt perfekt liv. Vi mår bra av sanningen. Sanningen att laga mat med två stycken ungar runt benen inte är ett drömscenario. Sanningen om helvetestimman mellan 18:00 och läggdags som består av försök till bolibompatitt. Sanningen om att somna på soffan klockan 21:30 en fredagkväll när man hade tänkt mysa till det. SANNINGEN!!! Med de här två människorna får jag berätta precis vad som och jag får ett skratt tillbaka. Ett skratt som jag behöver. Inga moralpredikningar, inga tips på hur jag skall lösa situationen utan bara ett hjärtligt skratt.

På Jennys initiativ tog vi alltså en powerrunda i slottis och jag var rejält trött efteråt. Caroliné och jag satt oss att prata lite efteråt och hon berättade lite om vad som är bra gentemot mindre på kalorier, max två frukter per dag, hellre lite nötter eller bär isf. Det är skönt när någon annan vill hjälpa och stötta. Skönt när tjejerna förstår. Skönt att jag får vara jag, med dem!

Frestelser

De är en del av livet. Igår stötte jag på två stycken. Den första var på Oscars förskolefest. En jättebuffé med pajer, sallader, bröd, glass, kladdkakor, bullar etc. Det gick på automatik för mig, jag hann inte hindra mina impulser förrän i sista sekund då jag bad Rickard att hämta mat åt mig. Sallad med pasta och sallad med qinoua blev det. Sen var det dags för efterrätten för alla andra. Jag och Julia gick in tillsammans men istället för att ta en egen tallrik så lade jag upp en smal bit kladdkaka med grädde till på Julias tallrik. Av den kladdkakan smakade jag bara en sked. Sen var faran över. Jag hade mitt kaffe.

När jag kommit hem från rundan i slottskogen stod min andra frestelse där. Två olika sorters kex, två olika brieostar och Philadelphia vitlök/örter och vin, en hel flaska vin. Jesper, vår vänliga, underbara och personliga handyman hade kommit över. Jag hade inte kraft att tacka nej, jag tog ett pytteglas vin som jag sedan drack 2 munnar av. Jag åt philadelphiaost på päron.

Ikväll väntar fler frestelser, avslutningskalas på Julias förskola, korv och glass. Jag måste käka middag på något sätt. Kanske får ha en morot nedstoppad i bakfickan?

Har du något bra tips att motstå frestelser?

Motivation

Jag har tänkt mycket på varför jag inte lyckas. Så många gånger som jag har försökt. Så många gånger som jag har kämpat, men ändå alltid efter några månader hamnat över 100- strecket när jag har gett upp. Jag vill vända detta och roten till att vända det ligger nog i att komma på varför jag inte håller i viktminskningen.

En gång lyckades jag. Det var precis efter att jag hade kommit hem från England. Viktväktarna blev mitt liv och jag gick ner från över 90 till 75 kg. 75 kg kanske låter mycket för en tjej som är 163 lång, men jag trivdes med den vikten. Jag var kurvig men kunde ändå ha jeans (riktiga jeans) och en vit skjorta. Den klädkombinationen är den som jag strävar efter. Varför lyckades jag då? Det är lätt att komma med undanflykter. Då hade jag inga barn. Då hade jag aldrig varit gravid. Då hade jag tid. Då hade jag pengar. Men jag tror att den största anledningen var att jag då var lycklig. Jag är lycklig nu också, ibland. Jag har en underbar familj, fantastiska vänner, ett superhärligt jobb och bor i det område jag alltid drömt om. Långt där bak ligger mamma och gnager. Hur vet jag inte riktigt men jag har väl inte riktigt accepterat att hon är borta än.

Frågan är då hur jag skall lyckas den här gången. För det första skall jag sätta och små delmål och verkligen belöna mig för varje steg. Massage är första delmålet 105 kg. När jag gjort sådant här innan har jag inte vågat gå och lägga mig på en massagebänk i tron om att de skulle säga "Ähum vi masserar inte valar". Men jag skall skita i det. Jag skall ta ett stag i taget och verkligen sätta upp delmål och belöningar som jag tänker genomföra.

För det andra så skall jag försöka intala mig själv att jag är värd detta. Jag har vuxit upp med tankar om att jag aldrig kommer att ha någon som älskar mig, att jag alltid kommer att vara tjock och ful. Det är svårt att bryta sådana tankemönster. Vem är jag om jag inte är tjock och ful och oälskad? Jag är clownen, har alltid varit det. Den som låter mest, vill vara i centrum och synas. Detta vet jag är en kompensation för min pappas drickande. På något sätt måste en liten flicka slå det ifrån sig och överleva. Det var mitt sätt. Pappas drickande och dess effekter få dock bli ett eget inlägg. Men jag är värd att vara snygg och fin. Jag är värd att kunna älskas och framförallt att kunna älska mig själv. Jag skall intala mig själv detta, med er hjälp kanske? Jag måste! För jag vill känna så.

För det tredje så måste jag inse att jag inte kan äta som alla andra just nu. Min dröm är ju att vara som alla andra. Kunna moffa en godisskål med ett glas vin på kvällen. Skall jag gå ner i vikt så funkar i inte detta. Jag är rädd att bli utanför. Det har jag alltid varit. Att länka dessa tankar till att jag har fått höra att jag är alldeles för ful och tjock för att bli älskad är ju inte svårt. Därför har jag gjort allt i min makt att vara med ALLA precis ÖVERALLT. Jag ställer upp, jag fixar, jag ordnar, jag organiserar, jag är med på alla fester längst. Jag måste inse att jag inte kan vara alla till lags jämnt. Jag är den jag är och fokus skall nu ligga på det jag vill göra. Det är tråkigt att behöva prioritera bort saker, speciellt om man är livrädd för att bli utanför, oälskad och ensam. Men jag får försöka lita på de jag har runt omkring mig. Att ni inte försvinner, bara för att jag inte kan vara med på allt.

Så tre saker som skall förändras:

• Belöningar skall genomföras
•  Jag är värd detta
• Jag kan inte vara överallt hela tiden, jag kan inte vara som alla andra.

Tillbaka?

Tjenare bloggen. Vad hände? Jag vet inte, jag tappade sugen, lusten, orken. Började jobba. Är tillbaks på ruta 1. 109.3 kg i förrgår morse. Suck. Varför gör jag så här med mig själv? Varför sätter jag inte stopp? Varför kan inte jag vara som alla andra? Hur kan folk älska mig? Kan folk älska mig? Gör de det på riktigt, eller är det bara på låtsas? Jag sitter här nu med huvudet fullt av tankar. Nu vill jag verkligen, det vill jag i o f s alltid. Men nu har jag ett mål. Om mindre än ett år skall jag iklädas en brudklänning. Jag skall stå i mitten av en massa människor och jag skall fan i mig älska varenda del av mig. Min resa har börjat igen. Jag SKA under 100 kg innan november, för då skall jag ut i butiken och prova brudklänningar. En dag jag fasas över. Tänk om de skrattar åt mig? "Pfft, jag är ledsen men vi har ingen klänning till en elefant" "Åh nej tyvärr, försök att sy en egen, vi kan inte hjälpa dig" Där står jag i mina tankar, alla vänner runt omkring och en expedit som bara suckar. "Idiot, hur kunde hon tro att vi kunde ha något i hennes storlek?". En mardröm. Jag gör detta på mitt eget sätt. Jag har köpt en cykel. Jag ska snart komma igång med träningen. Jag tänker på vad jag äter. Jag älskar er, och hoppas att ni kan lära mig att älska mig själv. Nu KÖÖÖÖÖÖÖR vi!